Jag arbetar med arbetsrätt. Detta är det nog inte så många som känner till. Jag försöker nämligen hålla den här bloggen, och min bloggpersona (inte minst), borta från mitt ”vanliga” liv. Det känns i regel inte rätt att beblanda detta och det har olika förklaringar. Dels så tror jag inte att så många av er skulle vara intresserade av arbetsrätt. Ni följer trots allt bloggen eftersom ni har ett intresse för något helt annat. Dessutom så är det såklart, eller i alla fall kan vara känsliga grejer att berätta om de arbetsuppgifter jag utför. Arbetsrätt är känsligt. Inget är så sant som det.

Den här gången tänkte jag göra ett undantag. Jag tänker naturligtvis inte berätta om specifika fall jag arbetat med senaste veckan. Vad jag däremot kommer göra är att berätta, i anonym form, de olika ärenden inom arbetsrätt jag blivit inkopplad i. Jag tänker att detta kan ge en bra inblick i mitt liv...

Jag ser tiden som målare i Stockholm som ett av mitt livs viktigaste kapitel. Detta har inte nödvändigtvis så mycket med själva yrket att göra. Jag var varken målare i Stockholm innan eller efter att denna period tog slut. Det jag är övertygad om är att den här perioden har format mig. Den har skapat den person som idag sitter här och skriver till er idag.

För att förklara vad jag menar tänkte jag att jag skulle göra en lista. Listan ska innehålla de aspekter av tiden som målare i Stockholm som jag tror formade mig mest. Vi får se vart i det hela landar.

En flytt till storstaden

Det var något jag hade drömt om hela livet. Jag ville till Stockholm, inte nödvändigtvis för att jobba som målare, men för att jobba med något. Jag ville bara dit. Skitsamma varför egentligen. Det började med att jag flyttade till Stockholm och började som målare (vilket för övrigt var otroligt oväntat). Det...

Alla människor känner sorg vid ett antal tillfällen i sina liv. Den som hävdar att den aldrig känner sorg är inte ärlig mot sig själv. Detta är min bestämda uppfattning. Själv har jag känt denna känsla vid en handfull tillfällen i livet. För ett halvår sedan skedde den hittills största sorgen, då min far gick ur tiden.

Pappas dödsbo låg i Lidköping. Jag bodde, som bekant, närmare 8 timmar därifrån. Min yngre syster bor i Tyskland och min storebror bor i Los Angeles. Lotten föll således på mig att vara den som tog störst ansvar. Jag åkte ner bara ett par veckor efteråt, åkte genom Mariestad och till hans dödsbo i Lidköping. Det var en underlig känsla. Jag körde hela vägen utan att lyssna på någonting. Det var bara jag, vägen och mina tankar. När jag åkte genom Mariestad mot pappas dödsbo såg jag en skylt som jag av någon anledning lade på minnet. Det som stod på skylten är vad denna text...

So, again – and potentially for the last time in a while – I will tell you about my time in Dallas, working with storage. This has been something that has reoccurred for quite some time now. The reason for this is that I’ve decided to, in this blog, get to the bottom with some aspects of my life and myself. One part of that is to think about what I’ve done professionally. And one part of that is to talk about my time with storage in Dallas. This topic, out of all that I’m writing about, is the one that has caught your attention the most. I’m happy about that, because this was a very happy period of my life.

Last time you heard about my time in Dallas, working in storage, I answered questions. So many of you have commented, liked and shared your love that I felt like I wanted to give something back. I decided to use the blog to answer some of the most common questions you guys asked...

Okej, jag känner att jag inte riktigt var klar med det här ämnet. Det är dessutom många som har hört av sig efter mitt förra inlägg. Detta är förstås något som gläder mig. Framförallt gläder det mig att de flesta av er verkade tycka att det var ett någorlunda kul ämne. Det, ska erkännas, trodde jag inte på förhand.

För er som inte läst senaste inlägget så handlade det om [att jämföra elavtal](www.elmarknad.se/jamfor-elavtal/). Ämnet kom upp på en middag som jag avnjöt med några gamla vänner för ett par veckor sedan. Det började med att en kille berättade att han skaffat sin första bostadsrätt. Därför befann han sig i en situation där han var tvungen att jämföra elavtal. Han lade ut frågan på bordet. Frågade helt enkelt oss andra om vi kunde hjälpa honom räta ut lite tankar. ”Absolut” sa vi unisont. Inte för att någon av oss hade särskilt bra koll på hur man på bästa sätt jämför elavtal...

Jag tänkte nog aldrig att online dating skulle vara något för mig. Det kändes, när det först blev en grej, som något oerhört ytligt, tyckte jag. Det kändes som en plats på vilken människor genom snygga bilder visade upp sig för varandra. Något som var oerhört svårt för mig att både relatera till och förhålla mig till. Online dating, bestämde jag mig för, skulle inte vara något för mig. Och därmed basta.

Ja, sedan gick jag förstås med i en plattform för online dating. Det går fort i hockey ibland. När det hade gått ca 6 månader av förnekande lyckades jag övertyga mig själv. Det brukar vara så. Det brukar bli en process av övertalning i huvudet. Online dating var plöstligt något för mig. Jag kastade mig huvudstupa in i denna, för mig, helt outforskade värld – och vet ni vad: Det gick himla fint.

Det började med att jag startade konto på en app för online dating. Det var någon jag hade...

Det finns fördelar och nackdelar med allt. Detta är ett uttryck som ekat i mina öron sedan jag var liten. Jag tror att det var pappa som introducerade det i mitt liv. Sedan tog mamma efter och sedan alla mina syskon. Hur som helst så är det ett uttryck jag använt mig av utan att egentligen tänka på dess innebörd.

Jag har i alla fall tänkt tala om detta utifrån vinkeln konsultuppdrag. Det har nu nämligen gått 4 år sedan jag bestämde mig för att byta bana. Egentligen kan man väl säga att jag valt att vara kvar på samma bana men bytt fordon. Jag jobbar fortsatt inom programmering men jag gör det nu genom konsultuppdrag. Ett fenomenalt sätt att arbeta på för en person som fungerar som jag. Jag ska berätta varför.

Jag är en person som gärna testar på nya saker. Om det så är resor, maträtter eller konsultuppdrag spelar ingen roll. Jag gillar nya utmaningar och intryck. Saken är den att jag...

I mitt förra inlägg började jag berätta om min resa inom facility management. Detta är ett sätt för mig att ta itu med det förflutna. Något jag ägnat ganska mycket tid åt under det senaste året, som många av er vet. Facility management var mitt liv under ganska många år och därför är det naturligt att skänka det uppmärksamhet.

När jag lämnade er hade jag fått utökat ansvar på företaget där jag jobbade med facility management. Våra tjänster blev allt mer mitt ansvar och personalen likaså. Ägaren, och min vän sedan länge, såg min potential och gav mig utrymme att växa. Detta är jag oerhört tacksam för. Detta skedde alltså efter att jag, under fem års tid, hade arbetat med utförande av facility management. Hon tyckte vid det här laget att jag hade så pass mycket kunskap och känsla för företaget att jag kunde ta över. Med ”ta över” menar jag alltså ansvaret för att företagets verksamhet...

Att detta skulle gå och bli en modeblogg trodde jag aldrig. Kanske har jag inte riktigt nått över gränsen för att räkna det som en modeblogg. Det kändes bara lite kul att lufta tanken på att det skulle vara det.

Hur som helst så har jag fått god respons på de kläder jag postat om senaste tiden. Särskilt stor uppmärksamhet har jag fått på plaggen från Gardeur. Även de plagg jag visat från märket Joseph Ribkoff har fått väldigt fint bemötande.

Jag tänkte att jag nu, då responsen har varit så fin, gå igenom vad jag gillar så mycket med plaggen. Jag kör dem ett i taget och jag börjar med Gardeur.

Byxor, Gardeur

Dessa var absolut de mest uppskattade av de kläder jag lade upp. Ett par riktigt fina, beige byxor i slim fit från Gardeur. Jag blev helt förtjust i dem när jag prövade dem i butiken. Jag använder dem bokstavligt talat jämt. De är sådana brallor som passar in i typ alla olika...

Det skulle visa sig att ni, mina kära läsare, har ett intresse för bohagsflyttar. Eller ja, det är väl egentligen inte hela sanningen. Man skulle snarare kunna säga att det skulle visa sig att ni har ett intresse av att veta mer om bohagsflytt. Bakgrunden till denna fördom är det faktum att jag, för ett par veckor sedan, skrev ett inlägg på temat. Jag presenterade där min levnadssituation under de senaste ca 20 åren. Hur det har varit att som småstadsbo flytta till huvudstadsregionen. Hur bohagsflyttarna runt omkring i staden har gått och vad jag tänker om det. Eftersom jag vet att många av er är betydligt yngre än jag själv kan jag tänka mig att många funderar. Funderar på att göra det som många ungdomar gör: Att styra bohagsflytten söder-, norr- eller österut mot Stockholmsland.

Eftersom responsen har varit så fin tänkte jag ägna detta ännu ett inlägg. Jag tycker själv att det är...