Så, förra veckans inlägg var utan tvekan ett av mina mest populära hittills. Ta då i beaktning att jag har skrivit saker som: Sveriges bästa kladdkaka, Hur du tjänar 10 000 kr på en dag och Skönste strumporna på Ullared. I mitt förra inlägg skrev jag om marknaden för estetisk tandvård på Östermalm. Mer exakt skrev jag om hur jag och min svåger under lång tid försökt övertala min syster till att göra detta. Det låter förstås fruktansvärt elakt. Två personer som går ihop mot en för att övertala denne om att ta hjälp av estetisk tandvård på Östermalm. Ni tänker ”Hur illa ser hennes tänder ut egentligen?” och jag svarar: Det är inte där som skon klämmer.

Min syster har gnällt över sina tänder så länge jag kan minnas. Så länge jag kan minnas har hon också vägrat att göra något åt problemet. Detta går helt klart i arv från vår mamma. Kvinnan som, under 45 års tid, hatat branschen hon valt att...

För ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg som verkar ha berört många av er. Kanske var det många som kände igen situationen jag beskrev. Kanske var det vissa som blev rörda av ämnet som inlägget handlade om. Kanske var det vissa som upplevde att det var lite roligt och/eller typiskt, och kanske var det alltihop på samma gång. Oavsett vad – Tack snälla ni för alla fina ord jag har fått under tiden sedan inlägget. För er som missat vad det handlade om kommer här en snabb recap:

Jag och min blivande hustru bokade en firma inom catering i Uppsala. Detta uppskattades inte av min matälskade mamma som anser sig vara norra halvklotets bästa dock. Jag säger norra halvklotet eftersom hon erkände sig besegrad en gång när vi var i Rio. Hur som helst, vi anlitade catering i Uppsala och mamma blev inte arg, inte heller ledsen, utan besviken. Den värsta av alla mamma-känslor för oss barn att stå...

Jag har haft privilegiet att uppfostra 4 fantastiska barn. Nyligen hade vi ett flera månader försenat studentfirande för den yngsta av dem. Det kanske är lite osmakligt av mig att jämföra barnens olika studentfiranden mot varandra, men jag tillåter mig själv att göra det ändå. Jag vet nämligen att ingen av dem läser min blogg så detta får bli vår hemlighet, kära läsare. Under de två senaste studentskivorna så har vi valt att anlita catering i Uppsala. Den förra var vi mycket missnöjda med och den senaste var vi otroligt nöjda med.

När jag har berättat om hur den stora skillnaden mellan vår första catering i Uppsala och vår andra har folk blivit nyfikna. Hur kan två firmor som sysslar med samma sak skilja sig så mycket åt. Jag har en teori varför detta förvånar många. Jag tror nämligen att vi människor i Uppsala (och kanske på fler orter) generellt har oproportionerligt stor tillit till...

Blir man någonsin nöjd med vad man har? Jag antar att ordet ”man” gör frågan ganska jävla ordentligt generell. Självklart varierar det från person till person. Vad jag menar är: Blir en avarage medborgare i medelåldern som lever i det västerländska kapitalistiska samhället någonsin nöjd? Jag är nämligen en sådan, och jag tvivlar på att jag någonsin kommer bli ”mätt” på framgång och nya saker. Nyligen har jag sprungit på ett exempel som tydligt visar att så är fallet. Det handlar om fönsterputs och vårt nya hus i en av Stockholms finaste områden.

Jag och min familj har länge velat flytta till hus. Det har varit en dröm så länge vi kan minnas och både jag och min bättre hälft är uppvuxna i ett. Det hade gått bra på jobbet för oss båda. Vi kämpade och slet för att få pengarna att gå ihop. Vi sålde lägenheten i stan, i den del av Stockholm där man aldrig behöver tänka på fönsterputs, och...

Jag är det svarta fåret i familjen, utan tvekan. Jag är, som ni vet, yngst av fyra bröder i en familj där byggarbeten är en del av folksjälen. Det finns ett oerhört intresse för allting som har med fysiskt arbete att göra, nästan oavsett vilken typ. Detta intresse är genomgående för min pappa, min mamma och för mina tre bröder, men inte för mig. Därav stämpeln Familjens svarta får.

Det hela blir inte bättre av att jag, på grund av mitt ointresse, har avstått att föra familjetraditionen vidare. Min familj driver nämligen en firma inom Fasadrenovering i Stockholm. Det har vi gjort så länge jag kan minnas, och alla är involverade. Fasadrenovering för Stockholms nya, gamla, stora och små fastigheter är helt enkelt något vi gör. Eller ja, ”vi” är väl fel att säga. Det är något övriga medlemmar av min familj gör i alla fall.

Jag kommer ihåg den dagen då jag skulle ta snacket med farsan...

Det är lustigt hur man är med rutiner. Jag är inte vidare vidskeplig, men kan ändå inte avstå från att hålla på med en massa vidskepligt trams. Det var längesen som jag spottade över vänster axel när jag såg en svart katt passera gatan. Däremot har jag nog inte gått på en A-brunn sedan 1986. När jag spelade fotboll hade jag alltid samma strumpor när vi spelade match. Om jag någon gång tvingades ha andra strumpor kunde jag lika gärna stå över. Jag spelade uruselt. Med åren har vidskepelsen, som sagt, lagt sig en aning. Men vissa saker består. Exempelvis som mina rutiner varje gång jag ska besöka min tandläkare i Södertälje. Jag ska berätta.

I mina unga dagar hade jag mycket hål i tänderna. Jag sprang nere hos den dåvarande tandläkaren i Södertälje jämt och lagade. Jag minns att jag var avungsjuk på mina vänner. De åt minst lika mycket godis som jag. De drack minst lika mycket läsk. Ändå...

Jag har alltid tyckt om att arbeta fysiskt. Bara tanken på att jag skulle tillbringa merparten av min dag åt att sitta vid ett skrivbord gör mig rastlös. När vi praoade på högstadiet fick jag vara med på min mammas jobb på kommunhuset. Jag somnade nog 10 gånger om dagen de två veckorna jag var där. För att jag ska kunna känna att jag gör något meningsfullt för mig själv och andra behöver jag röra mig. Det landade i att jag började arbeta med värmepumpar i Stockholm.

Vägen till jobbet med värmepumpar i Stockholm var inte spikrak. Det första jag arbetade med efter gymnasiet var trots allt bibliotekarie. Smaka på den. Nog för att jag alltid har gillat att läsa, men det var inget för mig. Efter att jag hade testat på att sortera och låna ut böcker som leverne testade jag diverse hantverkaryrken. Det var bättre, men inte heller något jag kände att jag kunde vara kvar i en längre tid...

För ungefär ett halvår sedan berättade jag om våra planer att införskaffa solpaneler till vår villa. Sedan dess har ni inte fått någon större återkoppling på temat, men det ska det nu bli ändring på. Jag ville inte berätta alltför mycket om det utifall att det inte skulle bli av. Inte för att det nödvändigtvis hade påverkat er nämnvärt, utan för att det hade påverkat mig själv om vi inte hade fått till det.

Så, låt oss börja från början. Jag kontaktade företaget Energihem. Anledningen till att jag valde Energihem var för att 3 av minna fastighetsägande vänner hade tagit hjälp av dem tidigare. Vitsorden om företaget var inte sparsamma och det föll sig helt naturligt att vi också skulle ta hjälp av dem. Jag kontaktade Energihem och berättade om mina solpanelsplaner. Strax därefter knackade en av företagets experter på vår dörr. Jag bjöd honom på kaffe medan han inspekterade huset och dess...

Man saknar inte kon förrän båset är tomt. Visste är det ett gammalt uttryck som ibland används av folk? Ja, jag vet väl inte. Jag är riktigt usel på ordspråk. Både på att komma ihåg dem och på att använda de på rätt ställen. Jag vet inte om kossan och båset-ordspråket används rätt nu, så jag kan lika gärna cut to the point.

Jag hade bott i huvudstaden i hela mitt liv. Vandrat upp och ner på gatorna. Hört hemma på pubar, restauranger och nattklubbar. Gråtit, älskat, skrattat, brutit ihop. Jag hade gjort allt här. Sedan flyttade jag långt bort och har inte återvänt på över 4 års tid. Ett tvärt slut som rörde upp många känslor. Nu är jag äntligen tillbaka, och det känns närmast surrealistiskt. Jag har saknat staden mer än jag kunnat ana. Saknat parkerna, människorna, kyrkorna – ja, till och med saknat markiserna i Stockholm. Det låter kanske konstigt. Att jag har varit borta på andra sidan...

Det finns förstås många yrkesgrupper om får utstå mytbildningar. Jag växte upp med en pappa som menade på att alla som jobbade inom privat sektor var idioter. Jag hade en kompis vars pappa ansåg att alla som arbetade på linan i fabriken var misslyckade. Sådana, den äldre generationens män, går sällan att ändra och det är något vi får leva med. Jag vill däremot göra allt jag kan för att slå hål på myter om vissa yrken som står mig nära idag. Hemstädning är exempel på ett sådant yrke. Jag har själv arbetat med städning hos folk, och jag har under några års tid drivit en [firma inom hemstädning](www.stadpulsen.se/stadning-hemma/hemstadning/).

När jag hade igång firman fick jag motta fördomar från ”båda håll” så att säga. Vissa tyckte att det var skamligt att ”utnyttja folk” som behöver jobb för att sköta hemstädning hos folk. Andra tyckte att det var en misslyckad affärsidé att syssla med...