Jag har fått i uppdrag att ta hand om min gamla farmor den senaste tiden. Eller ja, uppdrag och uppdrag. Jag gör det gärna. Hon är min favoritperson på jorden och jag vet att hon mår bra av att vara runt mig, så det är inga problem. Det har blivit såhär efter att mina föräldrar successivt flyttat till sitt lantställe i Sveg. Den enda anledningen till att de inte har rört på sig än har varit just detta: att de inte vill lämna farmor. Sedan jag flyttade närmare hennes lägenhet har jag dock tagit på mig en stor del av ansvaret. Något som gjort att de kunnat flytta snabbare än väntat.

Så, nu har ni lite koll på bakgrunden. Vad jag ska skriva om nu handlar om farmors hund, eller snarare den hundmat jag köper till den. Rufus heter han, ett väldigt standardiserat namn på en hund, eller hur? Särskilt med tanke på att Rufus är rufsig. Jo då, Rufus är rufsig och hand äter mycket hundmat. Han är...

När jag påbörjade min utbildning som beteendevetare på Örebro Universitet visste jag inte mycket. Jag kände inte till staden. Hade bara varit på centralstationen vid något tillfälle tidigare. Jag kände ingen i staden. Jag visste inte hur man tog sig runt eller ens hur man kom till universitetet. Jag hade hört om några olika uteställen men det var inget jag hade tänkt utforska närmare på egen hand. Det var mycket som jag inte visste, men det fanns en sak som stack ut: Jag visste att jag inte ville arbetade med rekrytering när jag gick ut min utbildning.

Många som pluggar beteendevetare börjar arbeta på konsultföretag, fick jag berättat för mig. Olika konsultföretag, både de stora och kända och de medelstora och mindre aktörerna, lockar nyutexaminerade. Nej, det var inget för mig. Verkligen inte. Skulle jag lägga 3 års studier på att hjälpa andra att skaffa jobb? Knappast! Jag skulle ut...

Sådär ja, då var jag tillbaka igen. Som ni har saknat mig, kan jag tro. Ni har säkert suttit och uppdaterat min sida frenetiskt. Ni har tänkt ”Åh, var är dessa ljuvliga texter? När ska vi få njuta igen?!”. Jag väljer att tro att det är så det har sett ut i alla fall.

Så, var var vi senast? Jo, vi pratade om den där trevliga människan jag hade träffat på fest. Ni vet, människan som arbetade med fasadrenovering i Stockholm. För den som lyckats missa detta underbara inlägg ska jag dra igenom sagan lite snabbt:

Jag och tre vänner sågs på middag en lördag för några helger sedan. Det visade sig att det skulle bli en middag med fyra vänner. En person som jag aldrig hade träffat förut kom nämligen med. Tydligen var hen arbetskamrat med en av de andra. Jag hälsade men tänkte inte så mycket på personen först. Sedan började vi prata med varandra och jag var fångat som i ett fiskenät. Personen...

Jag ska inte prata skit om min gamla arbetsgivare. Det är inte den huvudsakliga anledningen till att jag skriver detta inlägg. Jag ska däremot hylla min nya arbetsgivare och min nya bransch. Jag har nu börjat jobba på ett byggföretag i Stockholm. För att förstå vad jag menar ska jag ge en kortare bakgrundsbeskrivning till er som inte känner mig så väl:

Jag pluggade bygg på gymnasiet. Detta var mestadels för att jag inte visste vad annars jag skulle studera. Jag ville inte gå en linje som krävde att jag pluggade en massa. Det var väl egentligen det enda visste. Det skulle sedan visa sig att bygg var rätt för mig. Jag tyckte att det var roligt, hade en fallenhet för det och gillade mina klasskompisar. Det var ett bra gäng.

När jag tog studenten valde jag att gå ifrån bygg. Med facit i hand vet jag inte riktigt varför jag valde att göra så, men valet gjordes. Jag började jobba med...

Förra veckan berättade jag om att jag hade fått ett jobb. För er som missade inlägget och inte orkar gå tillbaka så kan jag ge en kort bakgrund. Jag sprang på en gammal klasskompis som, skulle det visa sig, arbetar som konsultmäklare i Stockholm. När jag berättade om min situation, vilken ni ju känner till, så kom han med ett förslag. Vi skulle ta ett mer formellt möte där han, i sin roll som just konsultmäklare i Stockholm, skulle få veta mer om mina kvaliteter. Han tyckte att mitt CV lät lovande redan vid vårt möte. När vi sedan träffades var han övertygad om att han skulle hitta något passande uppdrag för mig. Så blev det också. Tydligen är Stockholms konsultmäklare några som man kan lita på.

Jag fick ett förslag på ett uppdrag och gick dit. Intervjun gick inte bra och det var dessutom inte en arbetsplats jag var jättesugen att arbeta på. Min nya, skickliga konsultmäklare i Stockholm...

Som de flesta av er vet så har jag bestämt mig för att köra ett temainlägg en gång i veckan. Inläggen kommer att skina ljus på vissa perioder av mitt liv som spelat särskilt stor roll. Låter det lite pretentiöst? Må så vara, men det är någonting som jag känner att jag vill göra. För ett par veckor sedan ägnade jag ett inlägg åt att skriva om ett av mina gamla arbeten. Det var ett arbete där jag jobbade med event. Tydligen är det många av er läsare som jobbar med detsamma. Tydligen är det dessutom många som funderar på att arbeta med just det. Jag blev glad över att ni hörde av er och tappade för tips. Det värmde.

Den här veckan tänkte jag berätta om när jag arbetade som målare i Stockholm. Faktum är att det inte är särskilt många som ens vet att jag jobbat som det – Men så är det! Det var ett par år efter att jag slutade gymnasiet. Jag hade varit på min långa resa i Australien. Jag...

Förra veckan bjöd jag på något som, åtminstone i denna blogg, är ganska ovanligt. Jag talade en hel del om min situation i Stockholm, från högskolestudier till mattläggning. Jag brukar medvetet undvika att tala om det som har varit. Jag ser inte riktigt nyttan i att vara nostalgisk. Jag menar, idag jobbar jag med mattläggning i Stockholm. Det var ingenting jag trodde att jag skulle göra när jag flyttade hit för 10 år sedan. Så blev det i alla fall. Jag trivs jättebra och jag ser ingen anledning att följa brödsmulorna för att se hur det startade.

Vad jag däremot gärna gör är att skapa listor. Detta har naturligtvis ni som följer mig märkt att jag tycker om. Under bara det senaste halvåret har jag skapat listor om en väldig massa olika saker. Däribland: Bästa recepten för blåbärspaj – De bästa klädbutikerna när det kommer till stickade polotröjor – De bästa vinylåterförsäljarna i Vasastan...

I år är det karriärs-jubileum för mig. Jag har jobbat med renovering av fasader under 15 år i Sveriges huvudstad. I 1,5 årtionde har jag stått på byggnadsställningar i Stockholm. Hårt väder, varmt, kallt, regnigt. Detta är vad jag sysslat med i stort sett varje vardag sedan 2005. Gnäller jag över att arbeta på byggnadsställningar i Stockholm? Absolut inte. Faktum är att jag har svårt att tro att det finns någon bättre stad än Stockholm att just stå på byggnadsställningar. Varför? Om du bor i staden: Se dig omkring. Nästa gång du går en promenad längs gatan i stan – Vänd upp blicken från marken eller från din telefon. Titta på byggnaderna som omger dig. Vem vet – Kanske får du syn på mig arbetandes på någon av Stockholms byggnadsställningar när du gör det.

När jag nu ser tillbaka på mina år inom fasadrenovering och på byggnadsställningar i Stockholm finns det mycket att säga. Eftersom ni...

Det är svårt att lära gamla hundar att sitta, men det går om man bara lägger manken till. Två ordspråk i en och samma mening fick påbörja denna text. Inte illa va? Ja ja, det var inte för att skryta om textmässig kompetens som jag tog till skrivandet idag. Det var för att berätta att vi äntligen ska låta genomföra [innergårdsrenovering](innergårdsrenovering-stockholm.se) i vårt hus i Stockholm!

Ni som har varit med ett tag känner till min kamp för detta. Jag och min familj flyttade in i vårt hus på Södermalm för drygt 5 år sedan. Sedan dess har jag både suttit i styrelsen och satt mig på tvären i styrelsen. Av alla styrelsemedlemmar så tillhör jag en av de som bott absolut kortast tid i föreningen. Jag har stor respekt för de äldre personerna som bott i kåken i många år, det ska verkligen sägas. Vad jag däremot har haft många invändningar mot har varit deras dåliga vana att vara fast i...

Äpplen som inte faller långt ifrån träd – Så brukar folk under hela mitt liv tala om mig och min familj. Jag tar det helt klart som en komplimang, och jag har stor förståelse för varför uttrycket används så frekvent. I vår familj arbetar man som målare i Täby. Ja, i alla fall så gör de allra flesta det.

Det började redan på 1950-talet då min farfar startade en målerifirma i staden. Han hade arbetat två år på fabrik en bra bit hemifrån innan han bestämde sig för att byta bana. Han ville ”vara sin egen förman” ska han sa sagt och gav sig fan på att lära sig ett nytt område. Han blev målare i Täby, och som jag har förstått så uppstod valet från ingenstans. Det fanns ingen tidigare erfarenhet av måleriyrket. Det fanns dock en stark vilja att bygga något från grunden – och det gjorde han!

I mitten av 50-talet föddes min far som, när han var 17 år, började arbetade som målare i Täby hos...