Rufus hundmat
Jag har fått i uppdrag att ta hand om min gamla farmor den senaste tiden. Eller ja, uppdrag och uppdrag. Jag gör det gärna. Hon är min favoritperson på jorden och jag vet att hon mår bra av att vara runt mig, så det är inga problem. Det har blivit såhär efter att mina föräldrar successivt flyttat till sitt lantställe i Sveg. Den enda anledningen till att de inte har rört på sig än har varit just detta: att de inte vill lämna farmor. Sedan jag flyttade närmare hennes lägenhet har jag dock tagit på mig en stor del av ansvaret. Något som gjort att de kunnat flytta snabbare än väntat.
Så, nu har ni lite koll på bakgrunden. Vad jag ska skriva om nu handlar om farmors hund, eller snarare den hundmat jag köper till den. Rufus heter han, ett väldigt standardiserat namn på en hund, eller hur? Särskilt med tanke på att Rufus är rufsig. Jo då, Rufus är rufsig och hand äter mycket hundmat. Han är nämligen också en väldigt stor hund.
Att handla till farmor är den överlägset tråkigaste sysselsättningen. Hon köper i stort sett alltid samma varor så det är inte problematiskt att hitta. Jag har stenkoll på var isterband och gröt finns, något jag själv aldrig köper. Hundmat är däremot något jag fortfarande inte lyckas få kläm på. Detta får jag bekräftat varje gång jag levererar hundmaten till farmor. Då tittar hon på den och säger ”Nej… nej, nej, nej, nej. Inte den här hundmaten”. Jag skäms och lovar att jag ska åka tillbaka till affären och köpa rätt. Detta trots att jag inte vet vilken hundmat som är rätt.
Såhär har det nu varit flera gånger. Jag vet inte vilken hundmat det är som min farmor har i åtanke. Kan verkligen inte förstå. Jag har scannat hyllan upp och ner och jag kan inte känna igen hennes beskrivning överhuvudtaget. Till slut fick jag lov att fråga någon anställd på ICA. Jag gav samma beskrivning som farmor hade gett mig. Färg, form och allting. Grön skulle den vara. Killen jag fick prata med tittade på mig och såg aningen mer sur ut än jag tycker att han borde. Sedan sa han ”Den hundmaten hittar du nog på Coop ska du se”.
Jag köpte resten, smet ut ur affären utan hundmat och med svansen mellan benen.