Armbågskontakt

Snacka om att min fantasi varit svag på senaste tiden. Ni vet att jag brukar skryta om hur bra den brukar vara. Hur jag, som förälder, är oerhört påhittig när jag berättar sagor för mina barn på kvällarna. Att jag skjuter från höften, går på känsla, är lite skön och.. ja, ni vet, allt sånt där. Så är alltså inte längre fallet. Igår kväll berättade jag en historia om en armbågskontakt. På den nivån är det. Jag måste berätta för er om detta.

Så, vi har alltså en armbågskontakt vid ingången till vår klinik som krånglar väldigt. Den har inte riktigt varit sig själv på något år. Saken är den att jag inte klandrar armbågskontakten. Jag klandrar oss, eftersom ingen någonsin gör något åt saken. Vi kunde förstås ha ringt företaget som levererat, och som har ansvar, för kontakten. Detta gjorde vi inte så alla var ovetandes. I slutet, innan någon gjorde slag i saken var det ungefär 1 på 4 att den skulle fungera. Mycket frustrerande. Till slut kände jag mig stark. Jag gick ut i fikarummet där alla satt, sträckte upp min mobil i skyn och sa ”Nu gör jag det”. Jag möttes av applåder. Äntligen skulle armbågskontakten bli lagad. Det var i alla fall vad vi hoppades på.

Nåväl, jag blev hjälte. I alla fall för en eftermiddag. Denna eftermiddag tillhörde samma dag som den kväll under vilken jag skulle berätta min saga för min dotter. Den saga som, förmodligen på grund av detta, kom att handla om armbågskontakter. Jag hade lovat att det skulle bli en improviserad berättelse. Det brukade det bli på onsdagar så det var ingen som var förvånad. Vanligtvis får jag intryck under dagen som gör att jag kan berätta storslagna historier. Det kan vara drakar, prinsar, prinsessor och allt det där vanliga. Det kan vara lite allt möjligt. Igår blev det helt enkelt armbågskontakt. Bättre än så skulle det inte bli. Besvikelsen var stor hos mig själv men då skulle ni sett barnets ögon.

Vem vill egentligen höra en saga om en armbågskontakt? Jag kan inte minnas att jag någonsin har hört om en sådan saga. Hade någon någonsin berättat en? När jag frågar mig det konstaterar jag: Nej, det är förmodligen första gången det har gjorts. Det gjorde mig omedelbart lite stolt. Jag är trots allt en mästare på improvisation, som berättar sagor om armbågskontakter. Augustpriset, här kommer jag!