Sms-utskick till grabbarna i laget
Jag slutade spela fotboll för ungefär 6–7 år sedan. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag spelade så länge som jag gjorde. Det var inte särskilt roligt efter att jag fyllt 15 och då försatte jag ändå i 5 år till. Nåväl, det var väl för att göra farfar och pappa glada. De kom alltid och tittade på mina matcher, och det var förstås fint.
Nyligen när jag var i mataffären i min gamla hemstad sprang jag på min gamla tränare, Jörgen Strand. Jörgen var nidbilden av en fotbollstränare. En riktigt Tommy Söderberg-typ, om det säger er någonting. Jag minns honom som tränaren som alltid (och då menar jag verkligen ALLTID) gjorde utskick av sms till oss spelare. Visst är det konstigt? De flesta andra lag hade antingen en egen sida på laget.se eller en Facebook-sida som de använde sig av för att kommunicera.
Jörgen körde sms-utskick. Stup i kvarten och när som helst på dygnet kunde de komma.
Jag minns särskilt ett sms utskick som har drog iväg kl 2 på natten en gång. Han skrev då: ”Jag kan fan inte sova så jag går ner och krattar grusplanen inför matchen”. Man ska då komma ihåg att matchen var först 2 dagar senare. Han var hysterisk med allt möjligt, men inget slog hans utskick av sms. En annan gång efter att vi hade haft ett tufft fyspass och var på väg hem plingade det till i allas telefoner. Då skrev han i sms-utskicket ”Jag ångrade mig. Ni får fan pallra er tillbaka hit så kör vi en runda ner till sjön också”. En runda ner till sjön låter kanske inte så mycket för alla som läser detta. Det är för att ni inte vet var sjön ligger i förhållande till idrottsplatsen. En runda ner till sjön var nämligen 1,2 mil fram och tillbaka. En outhärdlig runda som alla i klubben hatade. Sms utskicket blev ett av hans minst
uppskattade någonsin.
När jag träffade legendaren, mästaren på sms utskick, Jörgen Strand senaste kändes det skönt att ha lite distans från det där. Jag frågade om han fortfarande var verksam. Han svarade entusiastiskt:
- ”Ja, för fan! Visst fan är jag aktiv. Mer än nånsin faktiskt. Jag har ett gäng P14-grabbar som jag hade tänkt träna upp inför pojkallsvenskan, och det ska…”
Han tystnade och lyfte upp sin telefon, vilket var av samma modell som den han använde på min tid. Faktum är att det var samma telefon, för jag kände igen klistermärket av Franz Beckenbauer. ”Dags för utskick av sms?” frågade jag honom och kunde knappt hålla mig från att skratta. ”Yes, sir. Sms-utskick till alla i gänget för att de ska snöra på sig löparskorna och
pallra sig hit”.
- ”Ska ni en sväng ner till sjön?” frågade jag.
- ”Hur fan visste du det?”