Slamsugning och bra middagar

I fredags var det middag med familjen. Det var inte vilken middag som helst, utan en introduktionsmiddag. Det som skulle introduceras var min systers nya pojkvän Jerry. Jerry kom från en liten ort i Västergötland, vilket man hör på hans namn. Vi hade hört om honom ett tag men ingen hade fått träffa honom. Vår lillebror hade sett honom på håll när han såg dem på stan för ett tag sedan. ”Han var flintskallig” var det enda utlåtande han kunde ge, skitungen.

Dagen kom då vi alla skulle få träffa honom. Faktum är att jag var lite nervös, och då kan jag bara tänka mig hur han kände sig. Han kom in, flinten satt på skallen, han slog sig ner vid bordet och vi började konversera. Jerry jobbade med slamsugning, skulle det visa sig. ”Du jobbar med slamsugning?” upprepade jag och allas fokus riktades mot vår nya gäst. Något han till synes inte uppskattade särskilt mycket.

Han svarade: ”Ja, jag jobbar med slamsugning. Precis ja.”. Det blev tyst i en alldeles för lång sekund innan någon tog till orda. ”Vad är slamsugning?” frågade min frispråkiga lillebror. Inte nog med att han hade förolämpat killens frisyr inför oss alla. Skulle han nu också förolämpa hans yrkesval. Vad visste han egentligen om slamsugning? Vad visste jag egentligen om slamsugning, för den delen?

Jerry berättade, och han gjorde det bra. Tydligen hade han varit verksam inom slamsugning i närmare 10 år. Något som förstås vittnade om hans ålder, vilket i sin tur var något mamma började skruva sig för. Hade hennes dotter träffat en fullvuxen man som sysslade med slamsugning? Var det verkligen vad hon hade i sin prognos?

Två saker visade sig efter detta:

Jerry var bara 18. Han hade börjat jobba med slamsugning direkt efter gymnasiet.
Slamsugning lät som ett ganska coolt jobb. Namnet är kanske mindre smickrande, i alla fall för någon som mig. Jag har dålig koll på många saker, och tydligen var slamsugning en av dem.

Kvällen fortgick och samtalet likaså. Jerry var en trevlig kille. En trevlig kille som arbetade med spännande saker. Det slutade faktiskt med att det var jag och han som var uppe längst och satt och snackade.

Han är varmt välkommen till familjen!