Naprapaten i Södertälje – Del 2

Hej igen!

Senast ni hörde från mig gav jag en ganska ordentlig beskrivning av min pappa. För er som missade detta inlägg kan jag ge en liten summering:

Min pappa har alltid ont någonstans. Är det inte ryggen så är det knät. Är det inte knät så är det höften eller nacken eller vaden eller fötterna. Ja, ni förstår. Han klagar helt enkelt alltid över att han har ont någonstans. Han är dessutom 130 kg tung och börjar bli lite till åren. Vi har tjatat på honom i åratal att han borde besöka en naprapat i Södertälje där han bor. Argumenten ser ut som följer:

”En naprapat i Södertälje skulle kunna göra att du mår bättre”. Detta är förstås ett otroligt starkt argument på väldigt många människor. Tyvärr så har det haft svårt att fästa på min käre far, trots alla krämpor.
”Naprapaten i Södertälje ligger knappt tio minuters gång från huset”. Detta är det nästbästa argumentet tycker jag. Att gå till naprapaten i Södertälje skulle innebära minimal fysisk ansträngning.

Hur som helst. En dag kunde pappa inte komma ur bilen på grund av sina smärtor i låren. Både han och vi insåg i det ögonblicket att problemet hade gått vidare till The next level, så att säga. Något var tvunget att hända. Och detta något skulle bli att pappa en gång för alla skulle få pallra sig bort till naprapaten i Södertälje. Äntligen gav han med sig.

Sagt och gjort. Några dagar efter att vi hade kommit i kontakt med naprapaten i Södertälje satt vi där i väntrummet. Jag, min lillebror och min pappa. Två förväntansfulla söner, en uttråkad och tjurig pappa. Pappas namn ropades upp och vi gick alla in till naprapaten i Södertälje vars blotta existens pappa sedan länge förnekat. Här satt hon nu, mitt framför oss på en stol. Naprapaten i Södertälje var minsann helt verklig, och hon började ställa frågor till pappa om hans smärtor. Hur länge han hade haft dem, när de var som värst, hur de kunde uttrycka sig. Han försökte förminska smärtorna i vissa svar men då dementerade jag och brorsan vänligt men bestämt. Naprapaten i Södertälje visade tydligt att hon hade varit med om liknande beteenden från patienter förut.

Efter samtalet genomgick pappa någon form av stötvågsmetod som tydligen skulle vara bra för de skador han hade. Han märkte knappt någonting efter första besöket. Men vi tvingade med honom till naprapaten i Södertälje en andra gång en vecka senare. Då kände han något mer efteråt sa han. Vi gick dit igen, och igen och igen. Efter femte besöket hos naprapaten i Södertälje uttryckte han orden ”Det känns faktiskt jävligt mycket bättre nu” när vi satt i bilen på väg hem.

Gott att höra, pappa! Gott att höra!