Min psykiska ohälsa

Det tog ett tag för mig att inse att jag hade problem. När jag väl insett, för mig själv, att jag hade saker som tyngde ner mig så kom en lång period av undantryckningar. Det dröjde länge innan jag kommit till insikt med att jag behövde ta hand om min psykiska ohälsa. Jag är oerhört glad att det till slut blev så att jag kom fram till att det var den bästa lösningen. Idag ska jag ge en liten återblick i hur det har sett ut för mig.

Jag märkte att jag var lite annorlunda mot många andra redan när jag gick i högstadiet. Under perioder kunde jag vara väldigt låg och inte känna så mycket glädje över något. Det var långt innan jag ens stött på uttrycket psykisk ohälsa. Eller, någon hade kanske nämnt det i skolan utan att jag tagit någon notis om det. Psykisk ohälsa var något som drabbade andra, inte mig. Så tänkte jag och var förstås fasansfullt fel ute.

Min psykiska ohälsa vilade i skiftet mellan högstadiet och gymnasiet. Det kändes fint att byta skola och träffa nya människor. Sedan kom den tillbaka ungefär i mitten av andra året. Min psykiska ohälsa slog tillbaka när jag började få ångest över framtiden. Det är nämligen däri mycket av mina problem ligger. Jag oroar mig för vad som komma skall. Jag utgår ifrån att det värsta tänkbara scenariot kommer att inträffa.

Under den här perioden, slutet av gymnasiet, så förstörde psykisk ohälsa mycket för mig. Jag tappade kontakten med vissa vänner. Jag kände inte att jag passade in eftersom jag inte klarade att vara särskilt positiv. Min relation med föräldrarna, för vilka psykisk ohälsa var något man inte talade om, svalnade ordentligt. Ja, det var svåra tider på många sätt, helt enkelt.

Efter ungefär 1,5 år av arbetslöshet efter gymnasiet så var jag så pass tillbaka på fötter att jag lyckades få ett jobb. Jag började arbeta på fabriken i stan och saker började kännas bättre. Min psykiska ohälsa var tämjbar, på något sätt. Detta höll i sig ett tag och sedan när omorganisationer påbörjades så blev det ett rejält bakslag. Det var så som jag bestämde mig för att inte trycka bort psykisk ohälsa mer. Då bestämde jag mig för att göra någonting åt det verkliga problemet.

Min plan var förstås att hinna berätta om detta redan idag men så kommer det inte att bli. Jag hinner inte gå in så pass djupt i detta som jag vill och därför sparar jag det till imorgon. Ställ gärna era frågor så länge.