Lite mer om mässingsskyltar

Jag har, under de senaste veckorna, berättat om den tid då jag arbetade med mässingsskyltar. Det har resulterat i ganska många fler frågor än jag hade väntat mig. Det tycks att ni var väldigt nyfikna på att veta mer om mitt förflutna. Vad jag gjort, varför jag har gjort det och vad jag tänker om det. Detta fick mig att nu ägna ytterligare ett inlägg åt min tid inom mässingsskyltar. Håll tillgodo!

Jag har ju redan talat om hur jag fick arbetet inom mässingsskyltar. Hur det gick till när jag tillslut tog steget att flytta till Stockholm och byta liv. Idag tänkte jag därför fokusera mer på vad jag saknar med jobbet. Jag arbetade, som jag sagt, trots allt med mässingsskyltar under 5 år av mitt liv. Det är lång tid. Särskilt lång är tiden då man är mellan 25 och 30. Trots att det nu är över 10 år sedan som jag arbetade med mässingsskyltar så tänker jag på det emellanåt. Det var en fin tid och nu ska jag berätta om varför.

Kollegorna

Det går inte att komma runt hur viktiga kollegor är på en arbetsplats. Så är det i alla fall för mig. Jag var stormförtjust i de kollegor jag arbetade med mässingsskyltar tillsammans med under de där åren. Faktum är att jag inte tror att jag hade hållit på så länge om det inte vore för dem. Det var en sann fröjd att komma till jobbet och planera och producera mässingsskyltar med dem. Ett fullkomligt fenomenalt gäng. Som tur är umgås jag fortfarande med vissa av dem emellanåt.

Arbetsuppgifterna

Under ett halvt decennium med mässingsskyltar hann jag utföra många uppgifter. Jag bytte roll emellanåt och gillade det jag gjorde i varje roll. Det var roligt, utvecklande och – ja, bara allmänt bra. Jag har ett ganska monotont jobb idag, och därför känner jag verkligen att jag saknar den mångfacetterade dimensionen i arbetet med mässingsskyltar.

Stockholm

Ja, det var under de där åren som jag bodde i huvudstaden. Fina år var det. Fina minnen genererade det. När jag sedan slutade med mässingsskyltar var det dags att flytta. Det var dags att starta ett liv någon annanstans och det är jag glad för. Det känns fint så som det är idag. Ändå kan jag inte undvika att bli sentimental när jag tänker på dessa år. De fina åren jag hade i huvudstaden och med mässingsskyltar.

Om ni nu, efter tre inlägg, saknar svar på era frågor om min tid inom mässingsskyltar – Vänligen hör av er till mig via kommentarsfältet. Jag försöker svara på alla!