Grannen och markarbetet

Jag och min man köpte vårt första hus för snart ett år sedan. Två våningar, en stor gräsmatta och varsitt rum för barnen. Nära till vatten, långt ifrån stora vägen och med goda möjligheter för att träffa nya människor. En ganska optimal situation helt enkelt. Om det inte var för den konstiga grannen som sökte kontakt med oss efter ett par veckor. Plötsligt en dag när jag bar kassar med mat från bilen stod han där på andra sidan häcken och tittade på mig. Säkert två meter lång, i 65-årsåldern. ”Hej” sa han, och jag hälsade tillbaka efter att ha lugnat ner mig av den plötsliga chocken. ”Hörrudu, markarbete.” sa han sedan.

”Ja?”
”Är det något ni har funderat över eller?”
”Om vi har funderat över…?”
”Markarbete ja. Är det något som ni har tänkt att ni ska ta tag i eller?”

Det var ett väldigt konstigt samtal. Jag ställde ifrån mig kassarna och gick fram till häcken och mötte den 2 huvuden längre mannen och bad honom utveckla vad han menade. ”Jo, du vet att de som bodde här tidigare gjorde ju aldrig något. Fixade aldrig med något eller så. Så det kan nog vara bra att göra för er”. Han verkade väldigt benägen att berätta för oss hur vi skulle sköta vårt nya hus. ”Ja, nu är inte jag och min man några hantverkare alls, så markarbeten…”. Han avbröt mig och sa ”Jag ska hämta en grej”, och sedan försvann han in i sitt hus. Efter någon minut dök han upp igen. Tog ett kliv med sina långa smala ben över grinden och kom in på vår parkering. Han höll en pärm i sin hand. ”Här ska du få se” sa han.

Det kändes så märkligt att ha den här diskussionen med en person jag inte ens visste namnet på. Han bläddrade i pärmen som verkade vara någon slags dokumentation på vilka åtgärder han själv hade gjort på sitt hus. Han kom till kategorin ”Markarbete” och stannade. ”Här har vi det ja. Titta vad vi har grejat här”, sa han. Jag tittade över axeln mot hans blå hus och frågade om han bodde själv. ”Min fru dog för 5 år sedan, så nu bor jag själv. Men titta här ska du få se”. Han nickade mot pärmen och förklarade att de hade dränerat, lagt ny asfalt vid garaget, lagt nya plattor i trädgården, lagt nytt tätskikt – Ja, allt markarbete man kan tänka sig.

”Sånt här måste man göra annars skadas kåken”. Det var uppenbart att han visste vad han talade om och jag fick panik för att vi skulle behöva lägga ut mer på huset.

”Vad kostar det att göra såna här markarbeten?” frågade jag nervöst.
”Det kostar massor”

Min ångest steg. Men sedan sa han med ett leende: ”Men jag kan hjälpa er gratis i vår och sommar om ni bjuder på kaffe och fikabröd. Jag är bra på markarbeten. Sven heter jag förresten” sa den långe mannen och sträckte fram sin stora hand.

Angenämt!