Dödsbo och så vidare

Det är mycket roligare att berätta historier för min son nu när han börjar bli lite äldre. Ja, många kanske tycker att detta känns lite konstigt, att vi ens gör så. Många slutar väl läsa ”sagor” för sina barn när barnen är, 7 år kanske? Vi däremot, vi har fortsatt. Det är inte riktigt sagor det är tal om heller för den delen. Det är mer berättelser med vilka jag vill att mitt barn ska få berättandet som en del av tänkandet. Han är redan väldigt duktig men det kan bli ännu bättre. Det är jag säker på.

Det är knappast första gången jag skriver om detta i bloggen. Inte heller är det den sista. Senaste historien handlade om dödsbo. Har ni hört något så deppigt ämne? Det kanske till och med är vissa av er som inte vet vad ett dödsbo är för någon. Det ska ni bli varse, go’ vänner.

Ett dödsbo är alltså vad man kallar det hem som ägts av en person som gått bort. Det hörs ju nästan på namnet, tänker jag. Det är inte bara hemmet i form av den fysiska bostaden, huset eller lägenhet, utan också sakerna. Dödsboet är alltså både bostad och bohag. Inte nog med det. Dödsbo kan egentligen sammanfattas till allting som den avlidne personen äger. Detta tas om hand av anhöriga som i sin tur kan ta hjälp av organisationer.

I ärlighetens namn vet jag inte så mycket om dödsbo. När min mormor dog fick jag andra uppgifter att sköta. Dödsboet och ansvaret för det övergick till övriga släktingar. Inte mig emot. Trots att jag inte visste riktigt vad ett dödsbo var så var jag ganska säker på detta: Jag hade inte kunnat sköta det i närheten av lika bra som alla andra jag hade runt mig. Jag har inte det där i mig. Jag har för lite disciplin – så är det bara!

Nåväl, jag fick alltså lov att fundera ett tag över hur jag skulle kunna berätta en saga om dödsbo. Vad innehåller en sådan? Måste den nödvändigtvis vara deppig? Kan en historia om dödsbo vara upplyftande och kanske till och med lite rolig? Om ni frågar mig: Ja, det kan den definitivt. Om ni frågar min publik så får ni helt enkelt tala med min son, men fråga gärna mig först.

Nästa vecka går vi tillbaka till normalläge. Skriv gärna vad ni vill läsa om.

Kram!