Begravningsblommor på torget

”Här var det begravningsblommor, ja! Bara 89 kronor styck. Begravningsblommor säljes. Kom och köp!”

Frasse stannade sällan vid Hötorget. Han hade varken pengar eller ork att köpa någonting. Ja, inte ens att stanna och prata med folk. Han var en privat person. Hög integritet, det var i alla fall vad han inbillade sig själv. När han hörde den högljudda kvinnan ropa om begravningsblommor på det där viset blev han dock nyfiken. Ja, han blev till och med så nyfiken att han bestämde sig för att bryta mönstret. Han var tvungen att veta vad begravningsblommorna, och kvinnan som sålde dem, handlade om.

Han närmade sig blomsterståndet som låg i mitten av torget. Mängder av buketter syntes och de var alla oerhört vackra. Kanske de vackraste buketterna med begravningsblommor han hade sett. Han hade visserligen inte sett så många så ribban var förhållandevis låg.

Frasse tog upp en av buketterna som låg längst fram och tittade på begravningsblommorna. Det skulle han få ångra att han gjort:

”Hörru! Ja, du. Ska du ha begravningsblommor eller inte? Du kan inte bara plocka i de och sedan inte köpa, förstår du väl.

Frasse var förvisso timid men han var inte stum. Han harklade sig eftersom det nog var tre dagar sedan han talat med någon. Han mumlade någonting som kvinnan inte förstod. Hon höjde ögonbrynen, vred ansiktet ett halvt varv österut och pekade som för att säga att han nog var tvungen att tala högre. Frasse upprepade:

Jag tycker att begravningsblommorna är väldigt fina så jag funderar på att köpa en bukett. Saken är bara den att jag inte har någon begravning att gå på så det kanske är lite.. kanske lite sorgligt? Eller hur ska jag tänka.

Kvinnan vred tillbaka ansiktet i normalläge och tittade på honom, nu med bara ett ögonbryn uppe. Det var en skeptisk min. Begravningsblommor skulle man inte köpa som ensamstående man bara för att man tyckte att de var fina. Det var väldigt klart för Frasse givet den min som mötte honom. Nej, det skulle man verkligen inte göra.

Han smög försiktigt tillbaka buketten med begravningsblommor framför sig, nickade artigt och backade undan in i folkvimlet. Så kan det gå när man gör utsvävningar. Det skulle han komma ihåg vare sig det gällde begravningsblommor eller något annat ovanligt.